Uppsyningarna av Vår Fru i Pellevoisin
1876, Pellevoisin, Frankrike
Estelle Faguette föddes i St. Memmie nära Châlon-sur-Marne den 12 september 1843 och döptes den 17 samma månad. I början av året 1876 låg Estelle Faguette dödssjuk, 33 år gammal, med lungtuberkulos, akut peritonit och en bukhinnestumör i byn Pellevoisin i departementet Indre. Den 10 februari 1876 sade en av de konsulterande läkarna, doktor Benard från Buzançais, att hon bara hade några timmar kvar att leva. Under natten mellan den 14 och 15 februari var hon enligt egen utsago objekt för en uppenbarelse av Jungfru Maria, vilken skulle följas av fler under året.
1:a Uppenbarelsen - Natten mellan 14/15 feb. 1876
Den första delen av uppenbarelserna i Pellevoisin började natten den 14 februari 1876. En demon uppstod vid foten av hennes säng. Strax efter att Estelle sett demonen, såg hon Jungfru Maria vid sin sida. Vår Fru förmanade demonen och han försvann omedelbart. Därefter tittade Vår Fru på Estelle och sa till henne: ”Frukta intet, du är min dotter. Var modig, ty du ska lida i fem dagar till ära av Kristi fem sår. På lördagen kommer du antingen att dö eller bli botad.”
2:a Uppenbarelsen - Natten mellan 15/16 feb. 1876
Denna natt återuppstod Djävulen samtidigt som Jungfru Maria. Hon sa: ”Frukta inte, ty jag är här. Denna gång visar min Son sin barmhärtighet. Han ska låta dig leva; på lördagen kommer du att bli botad”. Därefter sade jag: ”Min moder, om jag kunde välja så skulle jag hellre dö nu eftersom jag är väl förberedd”. Hon svarade med ett leende: ”Otacksam, om min Son ger dig livet, då behöver du det. Vad mer värdefullt kan Han ge människorna på jorden än liv? Tänk inte att du ska vara fri från lidande. Nej! Du kommer att lida och inte vara fri från bekymmer. Det är vad livet medför. Du har rört min Sons hjärta genom din självförneglelse och tålamod. Förlora inte dessa frukter genom att göra det felaktiga valet. Sade jag inte att om Han låter dig leva, så ska du göra Min härlighet känd?” Just då såg jag igen den marmorplatta invecklad i vitt silkepapper och försökte plocka upp lite av det, men detta var omöjligt. Jungfru Maria leende och sa: ”Nu ska vi titta på tiden som gått”. Hennes ansikte såg en aning ledsamt ut, men den milda uttrycket förblev också. Jag var helt chockad över de fel jag gjort, vilka jag trodde vara små. Jag tystnar om vad Hon sade och erkänner bara att Hon verkligen skällde ut mig hårt, vilket jag visste jag förtjänat. Jag ville ropa efter förlåtelse, men kunde inte på grund av min sorg. Jag var besegrad. Jungfru Maria tittade på mig med ett uttryck av godhet och sedan försvinn hon utan att säga något mer.
3:e Uppenbarelsen - Natten mellan 16/17 feb. 1876
Under denna natt såg jag igen Djäveln, men han var långt bort. Den Saliga Jungfru sade: ”Modig min dotter”. Utmaningen från förra gången kom mig i tankarna och jag blev rädd och skakande. När den Saliga Jungfrun såg min sorg sa hon: ”Det är allt förbi; genom din självförnekelse har du rättat till felaktigheterna”. Hon visade mig något av det goda jag gjort, men det var så mycket mindre än felet. När hon såg min sorgmyn said den Saliga Jungfrun: ”Jag är barmhärtig och Herre över Min Son. De få goda gärningar och de intensiva böner som du erbjöd mig, har rört Mitt Moderhjärta, särskilt det brev du skrev till mig i september. Vad som rörde mig mest var meningen: ”Se föräldrarnas elände, om jag inte längre är här, måste de snart bettla efter sin mat. Kom ihåg vad Du led när Din Son Jesus Kristus spikades på korset”. Jag visade detta brev åt Min Son. Dina förälder behöver dig. I framtiden vara trogen denna uppgift. Förlora inte nåderna du fått och gör Min härlighet känd”.
Estelle Faguette
4:e Uppvisning - Natt den 17/18 Feb. 1876
Den natten tycktes det som om hon inte stannade så länge. Jag ville be henne om nåd men kunde inte göra det. Mina tankar rasade och jag kunde se orden i minnet som den Saliga Jungfrun upprepat: ”Frukta inget. Du är Min dotter och Min Son har rörts av din försakelse”. Också anklagelserna om mina fel och deras förlåtelse, med hennes ord: ”Jag är fullkomligt barmhärtig och härskar över Min Son”. liksom ”Var modig, tålig och försakande; du kommer att lida och inte vara fri från bekymmer; försök att vara trogen och gör Min härlighet känd”.
5:e Uppvisning - Natt den 18/19 Feb. 1876
Denna natt tycktes Den Saliga Jungfrun komma närmare och hon påminde mig om mitt löfte. Jag såg också den stora tegelstenen, med en gyllene rosknopp i varje hörn, i mitten ett gyllene hjärta genomstucket av ett svärd och krönt med roser. Där stod följande ord:
”Jag kallade på Maria i djupaste förtvivlan. Hon bad sin Son om mig och fick fullständig botgöring för mig”.
Därefter sade hon till mig: ”Om du vill tjänstgöra Mig, vara enkel och låt dina gärningar bevisa dina ord". Jag frågade henne om jag skulle förändras på något sätt eller gå någon annanstans. Hon svarade: ”Varhelst du är och vad du än gör, kan du vinna välsignelser och kunna förkunnar Min härlighet”. Därefter sade hon mycket ledsen: ”Det sorgsammaste för Mig att se hur folk saknar respekt för Min Son i Den Heliga Eukaristien och hur de bedjar medan deras tankar är på annat. Jag säger detta till dem som gör sig ut för fromma.” Därefter frågade jag henne om jag skulle börja omedelbart att förkunnar Hennes härlighet. ”Ja! Ja!, men först fråga din Biktfader vad han tycker. Du kommer att möta hinder, bli illa plågat och folk kommer säga att du är galen och så vidare, ge inte akt på dem, vara trogen Mig och jag ska hjälpa dig”. Därefter försvann hon mildt.
Det följde en förfärlig period av stort lidande. Mitt hjärta tycktes hoppa ur min kropp och jag hade förfärliga smärtor i magen och buken. Därefter kom mig på att jag höll rosariet i vänster hand. Jag erbjöd mitt lidande till Gud. Jag visste inte att det var den sista biten av min sjukdom. Efter en minuters vila kände jag mig frisk och välmående. Undrade vad tiden var och såg att det var 12:30. Jag kände mig helad, men min högerarm var fortfarande oduglig. Omkring klockan 6:30 kom sockenprästen och jag satt på kant av mitt säng. (Estelle hade berättat för honom om dessa uppenbarelser). ”Oroa dig inte, jag ska säga heliga mässan och jag kommer att bringa dig nattvard, vid vilken tid du skall kunna använda din höger hand för att göra korstecknet, jag tror”. Det var vad som hände. Fader Vernet skrev senare i sin bok om Pellevoisin att Estelle hade levt igenom upplevelsen av död och återuppståndelse.
6:e uppenbarelse - 1 juli 1876
Den andra delen av uppenbarelserna i Pellevoisin började på lördagen den första juli. Kvarter över tio på kvällen och jag knäade ner och sade mina aftonböner när jag plötsligt såg Den saliga jungfrun helt omgiven av ljus. Hon var klädd i vitt. Hon tittade på något, korsade sina händer över bröstet och log med ett leende säga: ”Var lugn min dotter, tålamod, det skall vara svårt för dig, men jag är hos dig”. Jag var så glad, men kunde inte säg. Hon stannade en liten stund och sa: ”Mod, jag ska återvända”. Därefter försvinde hon som hon gjorde i februari.
7:e uppenbarelse - 2 juli 1876
Jag gick till sängs klockan 22:30, svårt att göra eftersom jag hade sett Den saliga jungfrun föregående kväll. Men jag sov direkt iväg. Klockan 23:30 vaknade jag och såg tiden. Jag hoppades att jag skulle se Den saliga jungfrun innan midnatt. Jag knäade vid min säng och hade sagt halva ett vårfruobon, när Den saliga jungfrun uppenbarade sig för mig. Ljus strålade ut från hennes händer, sedan korsade hon sina händer över bröstet. Hennes ögon tittande på mig. Hon sa: ”Du har redan proklamerat min ära”. (Därefter betrodde hon mig en hemlighet) ”Fortsätt, Min Son har vunnit fler själar som har helgat sig djupare till Honom. Hans hjärta är så fullt av kärlek för Mitt hjärta att Han aldrig kan neka Mig något. För Mig skall Han röra och mjuka de hårdaste hjärtana”. Medan hon sa detta, var hon så underbart vacker. Jag ville be henne om ett tecken på hennes makt, men visste inte vad jag skulle säga eller hur jag skulle fråga, så jag sa: ”Min goda moder, var snäll och för din ära”. Hon förstod och sa: ”Är ditt helande inte stort bevis på Min makt? Jag har kommit särskilt för att rädda syndarna”. Medan hon talade tänkte jag på alla de olika sätt som hon kunde stråla ut och visa sin makt. Hon svarade: ”Låt folket se detta”. Därefter lämnade hon mig stilla.
8:e uppenbarelse - 3 juli 1876
Måndag den 3 juli såg jag Henne igen. Hon stannade bara några minuter och utbrast mildt: “Jag vill att du ska vara lugnare, mer fredfull; jag har inte sagt dig vilken dag eller timme jag kommer tillbaka, men du behöver vila”. Jag ville visa Henne alla mina önskningar, men Hon bara log. “Jag har kommit för att avsluta festligheterna”. Sedan gick Hon iväg på sin vanliga sätt, innan midnatt.
9:e uppenbarelsen - 9 september 1876
Den tredje delen av uppenbarelserna i Pellevoisin börjar den 9 september. I flera dagar hade jag känslan att gå in i sovrummet där jag blivit botad. Slutligen, idag, den 9 september, kunde jag göra det. Jag var nästan klar med min rosenskedning när Jungfru Maria kom. Hon såg ut som den 1 juli. Hon tittade runt sig tyst innan hon talade till mig, sedan sade Hon: ”Du förnekade dig Min besök den 15 augusti eftersom du inte var lugn nog. Du har en riktig fransk karaktär: de vill veta allt före att lära och förstå allt före att känna. Jag kunde ha kommit igen igår; du förnekade dig mitt besök eftersom jag väntade på ett akt av underkastelse och lydnad från dig.”
10:e uppenbarelsen - 10 september, 1876
Den 10 september kom Jungfru Maria ungefär samma tid, stannade kort för att säga: ”De ska be; jag kommer ge dem ett exempel”. När Hon sade detta, förenade Hon sina händer och sedan försvinde. Vespersklockan ringer just då.
Uppenbarelshuset 1876
11:e uppenbarelsen - 15 september, 1876
Denna natt visade sig Maria för Estelle för att meddela henne att hon skulle leva. Men Vår Fru utbrast Estelle för hennes tidigare synder. Även om Estelle inte hade levt ett världsligt liv, översvämmades hon av ånger över sina misslyckanden. Maria sade sorgset:
“JAG KAN STOPPA MIN SON INTE LÄNGRE”
Hon verkade upprörd när Hon lade till: ”Frankrike kommer att lidande”. Hon betonade dessa ord, stoppade igen, sedan fortsatte Hon: ”Ta mod och ha förtroende”. Då kom en tanke i minnet: ”Om jag säger detta, kanske tror ingen på mig”, men Jungfru Maria förstod eftersom Hon svarade: ”Jag har betalat i förskott; desto värre för dem som inte vill tro; de kommer att erkänna sanningen i mina ord senare”. Sedan lämnade Hon mig mildt.
12:e uppenbarelsen - 1 november, 1876
Under de senaste två veckorna har jag trots alla mina ansträngningar att förhindra mig själv från att tänka på att se den saliga jungfru igen, inte kunnat undvika det; och precis när jag gjorde allt vad jag kunde för att inte tänka på det, slår mitt hjärta snabbare i hopp om att få se henne igen. Slutligen idag, Allhelgona dag, såg jag min kära himmelska moder återigen. Hon uppenbarade sig på sin vanliga sätt, med utsträckta armar och bar skapularet som hon visat mig den 9 september. När hon anlände tittade hon, som brukar vara fallet, på något jag inte kunde se; sedan såg hon runt omkring utan att säga något. Därefter blickade hon på mig med ett uttryck av stor godhet och försvann.
13:e uppenbarelse - 5 november, 1876
Söndag den 5 november när jag var i färd med att avsluta min rosariekedja såg jag den saliga jungfru. Jag tänkte hur otillräcklig jag är för att ta emot henne, att det finns andra som är mycket mer värda hennes välsignelse och som skulle vara så mycket bättre på att förkunnande hennes ära. Hon tittade på mig med ett leende och sade: ”Jag har valt dig”. Detta gjorde mig så glad!! Hon sade: ”Jag väljer de ödmjuka och milda till min ära. Var modig, din tid för prövningar är på väg att börja”. Hon korsade sina händer över sin bröstkorg och gick iväg.
14:e uppenbarelse - 11 november, 1876
Lördag den 11 november. Under de senaste flera dagarna har jag känsla av att gå till mitt rum och be. Klockan trettiofem i fyra idag var jag i färd med min rosariekedja och "Minne, allra heligast jungfru Maria"… sedan kom hon. Hon stod där som vanligt med skapularet. Därefter sade hon till mig: ”Du har inte förlorat din tid idag, du har arbetat åt mig”. Jag hade gjort ett skapulare. ”Du måste göra många fler”. Sedan väntade hon en betydande stund, hennes uttryck var av stor sorg. Därefter sade hon till mig: ”Mod”. Korsade sina händer över sin bröstkorg och täckte helt skapularet och hon gick iväg.
Skapulare av det heliga hjärtat
15:e uppenbarelse - 8 december, 1876
Fredag den 8 december har jag varit hemma från Pellevoisin i flera timmar och har fortfarande inte återhämtat mig från mina mycket djupa känslor. Jag ska inte se den saliga jungfru igen här på jorden. Ingen skulle kunna förstå vad jag går genom! Efter högtmässan uppenbarade hon sig ännu mer vackert än någonsin! Efter det vanliga tystnaden sade hon: ”Min dotter, minns du mina ord?” Allt som hon sagt till mig kom till minnet mycket tydligt, speciellt: ”Jag är fullständigt barmhärtig och herre över min son. Hans hjärta har så mycket kärlek för mitt… att han kommer röra de hårdaste hjärtan åt mig. Jag har särskilt kommit för att rädda syndare. Min sons skattkammare är länge sedan öppna, om bara de skulle be. (pekande på skapularet) Jag älskar denna äktenskaplighet. Jag bönfaller alla att komma till vila och fred…. Också kyrkan och Frankrike”.
Mellan dessa ord såg jag många andra hemligheter. Under denna hela tid tittade hon på mig, sedan sa hon: ”Upprepa dessa saker mycket ofta, de kommer att hjälpa dig under dina prövningar och bedrövelser. Du ska inte se mig mer”. Jag ropade ut, "vad skall bli av mig, saliga moder?" Hon svarade då: ”Jag ska vara med dig, men osynlig”. Jag såg rader av människor som tryckte mot mig och hotade mig, detta gjorde att jag blev rädd. Den saliga jungfru log och sa: ”Du behöver inte vara rädd för dem, jag har valt dig att förkunta min ära och sprida denna tillbedjan”. Medan hon sa det håller hon skapularet i sina händer. Hon var så uppmuntrande att jag sa: ”Min älskade moder, skulle du vara snäll och ge mig detta skapular?” Det var nästan som om hon inte hade hört mig. Hon sa: ”Kom och kyss det”. Jag steg upp mycket fort och den saliga jungfru böjde sig ner mot mig och jag kysste skapularet. Detta var en extremt underbar ögonblick för mig.
Därefter sa den saliga jungfru, med hänvisning till skapularet: ”Du ska själv gå till prästen och presentera honom med modellen som du gjort, berätta för honom att hjälpa dig gläder mig mer än att se hur mina barn bär det medan de vänder sig bort från allt som kränker min son när människor tar emot sakramentet av hans kärlek och gör allt de kan för att reparera skadorna som redan är gjorda. Se nåderna som jag ska utösa över alla som bär den i tro på mig medan man sprider denna tillbedjan”. Medan hon sa det spredde hon sina händer och regnet föll mycket generöst, inom varje dropp kunde man tydligt läsa en nåd: Hälsa, Tro, Respekt, Kärlek, Helighet, alla nåderna som någon kan tänka sig i större eller mindre mängder. Till detta lade hon till: ”Dessa nåd kommer från min son; jag tar dem ur hans hjärta. Han kan neka mig inget”. Jag frågade då: "Moder, vad ska jag sätta på den andra siden av skapularet?" Den saliga jungfru svarade: ”Jag har reserverat denna sida för mig själv, du ska tänka på det och sedan berätta dina tankar för den heliga kyrkan som kommer att besluta.” Jag kände att den saliga moder skulle lämna mig och jag var mycket ledsen. Hon reste sig långsamt, ständigt tittande på mig och sa till mig: ”Mod, om han inte gör vad du önskar (hon talade om prästen) gå högre upp. Var inte rädd, jag ska hjälpa dig”. Hon gjorde en halvcirkel av mitt rum och försvann ungefär vid den plats där min säng stod.
TACK VÄLANDE MODER, JAG SKALL GÖRA INGET UTAN DIG
De uppsyningsvisa synerna erkändes snabbt av monsignor de La Tour d’Auvergne, ärkebiskopen i Bourges. Han auktoriserade tillverkningen och distributionen av skapularet och tillät offentlig vördnad av Vår Fru av Pellevoisin. Ärkebiskopen beordrade två kanoniska undersökningar om synerna, vilket resulterade i ett gynnsamt domslut den 5 december 1878. Senare, år 1883, reste sockenprästen i Pellevoisin, fader Salmon, tillsammans med fader Auvrelle, vicegeneralen, till Rom för att presentera påve Leo XIII en bunden rapport om synerna och ett bild av Vår Fru av Pellevoisin. Påven var nöjd med att bevilja avlat för att uppmuntra pilgrimsfärder till helgedomen.
Estelle fick privilegiet att besöka påve Leo XIII vid två tillfällen, under vilka påven lovade att lämna in hennes Skapulär av det Heliga Hjärtat till Ritkongregationen. En dekret utfärdades två månader senare och godkände skapuläret.
Estelle Faguette dog i Pellevoisin vid 86 års ålder den 23 augusti 1929 – 53 år efter hennes mirakulösa botning från döden.